Novemberkåsan 2015

Efter Gotland blev det en kort stund lugn och ro innan förberedelserna för kåsan började. Trots allt flygande och farande var detta nått nytt för oss alla. Mats som surrar med kreti och pleti hade fått lite tips och råd från självaste Anders Eriksson. Men det var mycket att planera och fixa, listorna blev långa och medans Johan koncentrerade sig på att träna mörkerkörning bockade vi av punkt efter punkt på listorna.

Se va glada alla är att få bo i husbil…

Onsdagkvällen var hojen i ordning, sju utrustningar packade, mat var lagad, reservdelar packade, bensin tankad och husbilen packad. Vid elva tiden började vi fylla på vatten i husbilen och finner då att det rinner rakt igenom. Efter mycket möda hittar vi vattentanken och listar ut hur man stänger den men kommer då samtidigt på att vi inte stängt självdräneringen  av varmvattenberedaren så vi var tvungna att lasta ur hela bagaget för att stäng igen den och då var Mats lite lätt less kan jag säga.  Men vid 12-tiden kunde vi gå in och lägga oss i allafall och trots att vi bestämt att åka vid 8-tiden nästa morgon blev hon närmare 9 innan vi var iväg.

Johan tog plats framför kylen och kunde äta närhelst han ville.

Allt gick bra till Härnösand då Mats konstaterade att spolarvätskemunstycket hade fryst sönder och att vindrutetorkarna var dåliga så när vi  kom till Sundsvall fick vi svänga av för ett besök hos Mekonomen  där vi återigen konstaterade att vatten rann ut ur husbilen. Nu var Mats både less och trött, färden fortsatte till Mekonomen i Gävle (eftersom det i Sundsvall inte fanns några torkare som passade) och där passade vi på att byta chaufför. Johan tog över och Mats fick vila ända till Sala där vi gjorde ett snabbt stopp på Karlströms. Där kunde vi också fylla på nytt vatten i husbilen och nu hade vi då lärt oss hur man inte ska göra för att få behålla vattnet i bilen. Sen fortsatte vi i rask takt, depån stängde klockan 21 så vår plan var ju att hinna dit innan. Lite spännande blev det dock när GPS sa att vi skulle svänga av 44:an och inga pilar hade vi sett, klockan var 10 minuter i 9 och Mats var lite stingslig,tur för mig blev det rätt och nån minut i nio rullade vi in på banan.

Alla grabbarna och gubben Westman försöker fixa med spolarvätskemunstyckena. Lagades med lite papper.

Vi fick vår plats och kunde fixa mat och sen premiär sova i husbilen. Ganska mysigt men trångt. Krävdes lite planering när alla 5 skulle i säng.

Nästa morgon var det full fart, redan vid halv nio kom Peter Nilsson och därefter dök Staffan, Martin Jonsson, Robin Eriksson och Conny Eriksson upp. Det sista gänget hade kört hela natten eller rättare sagt Robin hade kört större delen av natten och Staffan stöttade upp lite på morgonsidan. Så lite trötta var dom allt. Men nu blev det full fart på depåbyggandet. Det regnade och blåste, det var väl stormen Gorm som skulle passera tror jag. Riktigt skitväder var det. Arrangörerna måste ha jublat, nu skulle det bli en riktigt jobbig kåsa.Blött och regnigt var det.

Men alla jobbade på med att sätta upp depån, och vid lunch var det dags för Johan och Mats att gå och anmäla sig. Nathalie, Marcus och jag fick en lugn stund, en väldigt liten stund för rätt som det var small det till utanför och ett jättestort vitt moln bredde ut sig utanför bilen, en bomb tänkte jag, öppnade dörren och det välde in rök, Mats och Johan som hört smällen var snabbt tillbaka och det visade sig att brandsläckaren blåst omkull och löst ut, vitt pulver överallt….

Mest mekande blev det med diselkanonen. Tillslut fick vi fara och köpa en ny.

Efter lunch när alla for ut och kollade sträckorna fick Mats åka till Jula och köpa en ny brandsläckare. Lite nervös gjorde han mig när han ringde och var på väg mot Smålandsstenar, visste inte hur GPS´n fungerade och hade 1 % ström kvar i mobilen. Men likt katten med nio liv dök han upp med brandsläckaren i högsta hugg och eventuellt några nya erfarenheter.

Regnet och blåsten fortsatte och framåt kvällen när killarna for iväg till sitt hotell och  kröp vi in i husbilen för dom sista förberedelserna och sen var det dags för Idol och fredagsmys.

Frukost

På lördagsmorgonen var det frukost klockan halv åtta. Johan var riktigt pigg och åt ganska ordentligt, både mormors biffar med ägg, gröt och mackor. Därefter var det dags att blanda dryck och se över utrustningen en sista gång. Hojen stod sen besiktningen kvällen innan i parc fermé så den var startklar. Så här på morgonsidan dök även Isak och Ulf Jinton upp. Isak är tremänning med Johan och Marcus och brukar dyka upp på tävlingar. Denna gång hade han dessutom pappa Ulf med sig och dom skulle tillsammans med oss övriga bilda teamet som skulle hjälpa Johan igenom kåsan.

Marcus, Staffan och Martin försöker hålla Mats på plats.

Vi var ju som sagt 11 stycken förutom Johan på plats. Staffan och Peter skulle ta sig till första sträckan, Conny och Marcus till femte sträckan, Ulf och Isak till 3 sträckan, Robin skulle vara följeåkare och följa Johan på transporterna, Martin och Mats skulle vara i depån och ta hand om hojen medans Natalie och jag tog hand om Johan och hjälpte till med utrustning och mat.

På väg mot start. Hela och rena och med så mycket energi i kroppen.

Startordningen var lottad och Johan skulle startade som 102. Det innebar ju att 102 stycken hade kört före honom i spåren, så redan när han kör ut skulle det nog vara ganska sönderkört. Johan startade dagsetappen 9,40, ett varv skulle köras som bestod av 5 sträckor. Sträcka ett var en 60 minuter lång sträcka med blöthål i stort sett hela vägen. Sträcka två var kortare och t o m lite rolig, den tog ca 15 minuter. Sträcka tre var lika besvärlig som sträcka 1 men något kortare och hade en idealtid på 25 minuter. Sträcka fyras idealtid var 15 minuter och den var enligt beskrivningen lättåkt och femte sträckan var lite längre och besvärligare och tog ca 45 minuter. Mellan sträckorna var det transporter på sammanlagt fem och en halv mil och endast två servicestopp.Robin matar Johan med energi-bitar. Det behövdes.

Efter flera år i SM-serien hade vi till slut lärt oss hur tidkort och sånt fungerade, nu var det dock nytt. Nu fick man ett tidkort med avgångstid på specialsträckan och sen fick man själv lägga på transporttiden för att veta när man skulle starta på nästa sträcka. Vi löste allt genom att Robin knäppte kort på tidkortet skickade det till mig och sen räknade jag och Nathalie fram en starttid. Det kluriga blev när han kom in i service för då måste man ta hänsyn till transporttiden till nästa sträcka.

Så här såg det ut mest överallt….eller så här…

Nåväl Johan drog iväg och spänningen var verkligen olidlig. Vi satt fyra stycken i depån och trycket uppdatera på telefonen hela tiden. Vi hade startat en egen Whatsup-grupp där vi hade kontakt med varandra och vi kunde där se att han passerat Staffan och Peter och att allt sett bra ut. 11,04 var han då imål och på en 54:e plats totalt.

På väg ut från service

Nu var det dags för service. Alla stod beredda för det var inte mer än kanske 10 minuter innan han måste dra iväg igen. In kom han lerig och blöt in på bara kroppen. Han bytte hela utrusningen, kalsonger och strumpor…rubbet! Nathalie gjorde ett fantastiskt jobba att dra av han alla kläderna och få på nya på mindre än 10 minuter. Jag försökte få i honom lite vätska och annat med blandat resultat. Det är svårt att äta när man är så stressad. Mats och Martin var samspelta och tankade, torkade lera och såg över hojen snabbt och effektivt. Sen var dom iväg igen och vi bokstavligen pustade ut.

Full fart under servicen. Ny utrustning är viktig. Men det gäller att vara förberedd.

Inte så mycket skruvande behövdes men däremot tvättande.

Sträcka två körde han på 15,55 och plockade en placering. och sträcka tre körde han på 25,35 och avancerade upp till 48:e plats. Det var sjukt spännande. In på service igen lika lerig och blöt. Nu hade vi bestämt att han bara skulle byta på underkroppen. Fortfarande var han otroligt pigg och positiv. Man kunde ju ana att det måste ha varit för jävligt ute i spåren men den syntes inte ett spår av det (förutom leran) på Johan.  Snabbt han var iväg igen och vi kunde börja förbereda för den sista servicen för dagen. Efter målgång på dagsetappen fick man 15 minuters service innan hojen skulle ställas i parc fermé igen. På den tiden skulle hojen tankas,servas, tvättas och lysen och nya däck skull monteras.Skruva måste dom göra själva. Här byter Johan däck.

Ett bra mattält fanns på plats med både frukost, lunch och middag.

Sträcka fyra körde han på 14,55 och 47:a och den femte sträckan tog 39,46 och en 44:e plats. På dagsetappen bröt 22 stycken förare. Vid halv fyra tiden var hojen lämnad  och Johan kunde vila och äta ett par timmar. 17,38 var det dags för omstart så några timmars vila blev det för oss alla. Grabbarna gick och åt och strax före fem var alla tillbaka i depån och vi bestämde vart alla skulle vara under det första nattvarvet. Vi misstänkte ju att det skulle vara om möjligt ännu besvärligare så alla fick ta sig runt på två sträckor för att kunna hjälpa till där det behövdes.

Besvärligt var det på många ställen.Johan till höger.

Starten gick och Johan drog med väg med sin trogna följeslagare, Spännande värre, 1 timme och16 minuter tog första sträckan  och vips så var han 31:a. Vid första servicen fick vi bekräftat att det var riktigt grisigt i spåren och efter denna sträcka var det bara 80 tävlande kvar. Snabb service igen och nu började klädbytena gå på rutin och Johan såg fortfarande stark ut och vid gott mod.

Natt etapperna var jobbiga. Vid nått tillfälle när Johan satt fast sig fick han hjälp av en annan förare och sen hjälpte han honom.

Resultatet för första nattvarvet såg ut så här:

Sträcka 6, tid 1 timme och 16 minuter, placering 31:a, antal kvar i tävlingen 80
Sträcka 7, tid 19,30 minuter, placering 30:e, antal kvar i tävlingen 66
Sträcka 8, tid 29,21 minuter, placering 28:a, antal kvar i tävlingen 61
Sträcka 9, tid 17,36 minuter, placering 26:a, antal kvar i tävlingen 57
Sträcka 10, tid 48,36 minuter, placering 26:a, antal kvar i tävlingen 49

Så glad han var Robin, fast vi förstod ju inte varför. Han åkte bara runt och väntade på att Johan skulle komma imål.

Efter första varvet kunde man se att Johan började bli sliten, började klaga på ont i kroppen, mest i knäna. Jag som är känd för min förkärlek till Alvedon fick väl nån bläcka för jag kom mig aldrig för att ge honom några.  En snabb service mellan sträcka 10 och 11 blev det fokus på att få i honom mera vätska och mat. Var ska vi stå på sträckan frågade Staffan, ni kan stå vart som helst, det är lika jävligt överallt, blev svaret. Ja jobbigt var det och jobbigare skulle det bli. Alla killarna drog nu ut på sträckan för att hjälpa och heja och nervöst var det, jag trodde Mats skulle bryta ihop innan han kom i mål på tiden 1,39, jubel utbröt. När han kom in på service efter det  var väggen nära vill jag lova. Modershjärtat slets i bitar men jag visste ju att han till verkligen ville försöka klara detta så vi peppade honom och försökte få i honom lite att äta men det var inte lätt. Jag skickade med Robin lite geletuber och annat och bad honom försöka få honom att ta nått innan starten på nästa sträcka. Jag pratade med Robin sen för att höra vilket skick han var i vid starten och fick till svar att han bara kastat jackan och dragit, svår tolkat läge.

Nu var han trött och frysen, försökte få Martin att sälja in Kåsan till honom men inte ens han lyckades.

Vi satt paralyserade en halvtimme och uppdaterade konstant våra telefoner och 25 minuter senare hade han gått imål på ytterligare en sträcka och då kände vi han faktiskt skulle klara detta. Nu var det 3 sträckor kvar. Alla begav sig ut på sträcka 13 som var riktigt besvärlig nu. Alla kände nu att målet var nära, klockan var väl sisådär halv tre på natten och nu började det regna igen. Skit på ren svenska det var ju onödigt och värre skulle vädret bli. Tiden på sträckan var 36,54 och nu låg Johan på en 23:e plats och man började verkligen känna att detta skulle kunna gå. Dags för service igen, hela teamet var tillbaka i depån och man kunde nästa ta på spänningen, Johan var så trött, två sträckor kvar och Nathalie peppade och fixade med utrustningen. Jag tänkte jag skulle vara smart och ge honom två chips åt gången men då la han ett på bordet tog en tugga av det andra och slängde resten. Klagade fortfarande på ont i knäna och nu slängde jag snabbt fram några piller.

Ett peppande team.

Vi hade bestämt att hålla honom kvar en stund i depån och försöka få i honom lite mer energi och att han skulle vila en stund. Därför fick han nu sina första transportprickar. Lite mat gick ner men mest vatten och han såg verkligen bedrövlig ut. Två sträckor kvar, ta dig igenom dom så behöver du aldrig mer köra kåsan; sa jag åt honom. Han stapla upp och drog iväg i spöregnet. Vi offrade Nathalies telefon så han skulle kunna ringa om han fastande och behövde hjälp.-Håkan kommer snart! är ju ett känt uttalade från Staffan men nu var -Ring så kommer vi.

Jobbigt med nattkörning, nästan 11 timmar körning blev det på natten.

Lite sen in i TK och en geletub full med energi i magen så gav han sig ut på sträcka14. Stackars Martin (och vi andra i depån) som haft det varmt och svettigt i depåtältet hela natten tog nu tillfället i akt att bege sig ut på sträcka 15 för att titta lite. Efter lite övertalning från främst min och Connys sida bestämde vi oss andra för att riva depån medans vi väntade på målgången. Fort gick det, blöt blev vi men det skulle bara göras. Och Johan körde på Sträcka 14, 23,06 minuter och en 28:e plats. Nu ringer Robin och undrar om dom kan gå direkt till start på sträcka 15, tidslappen hade blivit blöt så dom såg inte vad som stod. Kör sa vi, det finns ingen anledning att vänta.

Målgång! alla så glada men gladast var nog Johan.

Efter en liten stund kommer Martin springandes och säger att Johan är på väg in i mål, vi rusar alla bort till målrampen. Regnet öste ner men det märkte vi nog inte, det var helt fantastiskt. Tänk att han klarade det. När han kom och körde upp på rampen rann det tårar lite här och där tror jag. Så stolta vi är över vår älskade sons prestation, vilken kämpe du är.

Stor eloge till alla som var med, så entusiastiska, det var som om alla lagt i en superväxel och detta dygn utan sömn blev som näst intill en berusning för oss alla. Ni är bäst!

Nu skulle hojen i parc fermé igen och fick hämtas ut dagen efter. Johan skulle till duschen och grabbarna drog till hotellet för några timmars sömn. Jag fixade lite fika i husbilen och efter en stund kunde vi alla samlas runt bordet och fika lite och dividera lite om dagens och nattens höjdpunkter.

Priset som Årets Debutant gick till Johan. Så kul!!

Trött så in i vassen men ack så nöjda kröp vi till sängs halv sju på morgonen. Vid 10-tiden vaknade Mats och bestämde sig för att gå och hämta hojen, kom tillbaka efter en stund och sa att det var prisutdelning och att Johan måste gå dit direkt. Dom slängde på sig kläderna och kom precis dit då priset för bästa debutant skulle delas ut, ja det gick ju förstås till Johan. Så roligt ! Nu har han sitt namn på ett vandringspris. Stort.

Ja så var detta äventyr över. Lång väg hem förvisso. Nice att sova i husbil medans nån annan kör men för övrigt tycker jag nog att husvagn fortfarande är bra. Ska de var husbil måste den vara ganska stor och då blir den ju ganska dyr.

En en gång tack till alla ni som var med, alla ni som följde med hemifrån och framför allt tack Johan för att du inte gav upp.

Nu är det Marcus tur att köra kåsa, Timrå kåsan går av stapeln till helgen och Marcus gör premiär med juniorlicens, breddklass och 250cc. Spännande igen med andra ord.

Se filmen från kåsan

Se filmen från Allehanda
http://www.allehanda.se/sport/motor/debutanten-infor-kraftprovet-novemberkasan-man-maste-vara-smart

Reportage från Allehanda efter kåsan
http://www.allehanda.se/sport/motor/westman-klarade-novemberkasan-det-var-fruktansvart-tufft

 

3 kommentarer på “Novemberkåsan 2015”

  1. Mats skriver:

    Kul var det i alla fall att vara där och med

  2. Carin Sellgren skriver:

    Jätteroligt att få läsa om dej Johan och dina äventyr. Grattis! Hälsa till mamma, som skrivit o lagt ut bilderna!! 🙂

  3. PG skriver:

    Toppen Johan
    Toppen teamet
    Toppen skribenten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *